Archive for februari, 2010

h1

Varannan-veckas-liv

februari 28, 2010

Barnhelg. En bra barnhelg har passerat.

En återkommande tanke jag haft under helgen är hur väl vi ändå har anpassat oss för att leva varannan-veckas-liv. Det kunde jag aldrig i mitt liv ana att det ändå, trots allt, skulle bli ok. Två år tog det att komma hit och säkerligen kommer jag tycka att det suger och är förjävligt fler gånger senare i livet, men just nu är det just ok.

h1

Raka rör.

februari 28, 2010

Jobbveckan avslutades med att jag återigen träffade kollegan. Tredje gången på 7 dagar. Och däremellan har vi chattat och smygtittat på varandra i lunchmatsalen. Kan ju låta som om vi har något på gång och något är det ju helt klart, men det som är skönt är att vi båda vet att detta inte kommer att leda till ett förhållande. Däremot tycker vi båda om varandras sällskap och vi har otroligt kul tillsammans.

Och det är så skönt med denna rakhet där det inte finns plats för spekulationer, undringar och spel.

Det är precis det som jag behöver just nu.

h1

Manliga vänner – finns de?

februari 24, 2010

Idag ska jag på middag hos en ny manlig vän. Och då betoning på vän. Jag har många tjejkompisar. Bra vänner är de, men jag saknar manliga vänner. Det ska bli spännande att se hur relationen utvecklar sig, ifall jag kommer att kunna prata om viktiga saker med honom, bolla idéer, få förklaring på hur killar funkar – egentligen och ge förklaringar på hur tjejer funkar – egentligen.

Men det är en svår balansgång mellan vänskap och annat när det är mellan tjej och kille tycker jag. Speciellt om båda är singlar, vilket vi är. Jag har inte alls intresse för honom på det viset, men kanske har han det för mig, vad vet jag.

Dagens uppgift kommer att bli att ha trevligt, men också vara mycket rak med vad jag är ute efter och vad jag vill.

h1

Att flirta är inte lätt vill jag lova.

februari 23, 2010

Jag är så velande just nu. Ena delen av mig vill köra hela racet med att flirta hej vilt och med många killar. Bli bekräftad och samtidigt ha tokroligt. Jag har aldrig levt det livet förut och om jag någon gång ska göra det så är tillfället utmärkt. Och när jag får allt detta blir jag så upprymd och sprudlande glad och jag vill ha mer. Fungerar som en drog.

Andra delen av mig är tveksam eftersom jag känner att jag inte slappnar av, att jag kräver uppmärksamhet hela tiden, på alla plan och så fort jag inte får det så dippar jag i humöret. Blir lättretlig. Och då tvekar jag om det är rätt väg att gå, ifall priset kommer att bli för högt. Dessutom är jag rädd för hur ensam jag skulle känna mig om ”mina killar” försvann. Att det skulle vara lättare att själv hoppa av än att killarna tröttnar på mig.

Kanske är det så att jag känner av lite jante? Att jag inte ska tro att jag är någon. Att jag inte är värd att ha kul, speciellt om det är lite på andras bekostnad (fast är det det?).

Eller är det ”fina-flicka-syndromet” som pratar med mig? Där det inte är ok att träffa killar som jag inte tänker inleda något varaktigt med och dessutom är de flera stycken.

Alla dessa tankar virvlar runt i mitt huvud och de gör mig förvirrad.

h1

När förnuftet försvann.

februari 22, 2010

Lördagen tillbringades med U. Lagade god mat, tände brasa och hade det bra helt enkelt. Däremot har min förälskelse tagit slut. Jag träffar honom gärna mer, lite sådär sporadiskt, men ett ”riktigt” förhållande kommer jag inte ha med honom. Och jag tror att det passar honom bra. Han är inte redo och jag tänker inte vänta.

Kollegan har säkerligen ett finger med i spelet för att jag så lättvindligt avfärdar U. Däremot vet jag direkt att kollegan och jag inte kommer att bli kära i varandra. Det är inte det som är grejen med honom och det är väl uttalat mellan oss båda.

Jag gillar spänningen. Där allt är hemligt med kollegan. Där U ringer när jag är hemma hos honom. När kollegan sms:ar när jag sitter i bilen med U (oj, vad stressad jag blev över det). På jobbet där bara han och jag vet, där vi kan flina åt varandra tvärs över matsalen och tänka saker som ingen annan skulle ana.

För att inte tala om alla bekräftelse jag får. Shit, den går jag igång på.

Samtidigt vet jag att jag balanserar på slak lina. Där allt det roliga kan falla platt ner. Ta slut närsomhelst. Och det kommer att kännas. Men idag vill jag bara leva, ha kul för stunden, njuta. Så jag är inte så snusförnuftig som jag brukar vara och på något vis känns det bra. Mycket bra.

h1

Farsen har kommit till stan.

februari 20, 2010

När jag blev singel och då jag började må någorlunda bra efter skilsmässan så sa jag alltid att jag skulle ha en hel hög killar. Där det skulle bli lite farsartat när någon av männen ringde precis då jag befann mig hos någon annan. Hittills har det inte varit så. Inte alls. Jag har varit glad om jag fått hångla lite då och då.

träffade jag U. Och det har ju varit en bergochdalbana. Därefter kom kollegan som en joker i leken och gav mig den distraktion som jag så väl behövde för att få en annan inställning till U och mina känslor för honom.

Idag: Är hos kollegan. Då ringer U.

Farsen har börjat.

h1

När allt flyter en onsdagkväll.

februari 17, 2010

Det märks att barnen börjar bli större och mer självständiga. Nu till exempel:

Storebror pysslar med lego vid köksbordet och hittar alla bitar utan hjälp. Lillasyster sitter självvalt på sitt rum och gör armband och hon kommer ut i köket då hon behöver hjälp, jag behöver inte gå dit.

Och jag. Jag får en bloggstund trots att barnen är vakna.

Idag är en bra kväll. För oss alla.