h1

The Game.

januari 31, 2010

Helst skulle jag vilja skriva sms till U om hur mycket jag saknar honom. Hur jag längtar. Att jag ser fram emot att träffas nästa helg. Mycket. Men jag törs inte. Rädd för att vara för på. Skrämma iväg. Rädd för att inte få svar. Eller att inte få rätt svar, för vad gör jag då?

Denna balansgång. Detta spel. Jag vill inte spela, men samtidigt lämnar jag mig själv så sårbar om jag bara öppnar upp och visar mig själv.

Annonser

30 kommentarer

  1. Hehe… jag skrattade lite när jag läste det här.
    Inte åt det du skrivit, utan åt mina egna funderingar som är precis likadana.
    ”Vad är för mycket?”
    ”Vad är för lite?”

    För på, för av… den ständiga frågan.
    Min lösning (bra dagar då… det är inte alltid jag följer mina egna råd) är att inte köra spelet utan göra som du känner.
    Jag vet att det är svårt, men tillslut är det nog trots allt det enda rätta.

    Eller rätta kanske är fel ord men det är något man kan stå för och sånt brukar vara ”rätt” i längden.
    😉


    • Jag försöker också låta bli spelet. För den man som inte gillar mig utan spel, är nog inte rätt man för mig…. så tänker jag på mina bra dagar…
      De dåliga dagarna söker jag bekräftelse till förbannelse, på gränsen till pinsam nivå… Usch, de dagarna ska jag inte ha mobilen påslagen över huvudtaget. Det är på dessa dagar som de skämmigaste och alla sms skickas, de sms:en som är jobbiga att titta på dagen efter. Vet du vad jag menar?…:-)


  2. Oooooh vad jag känner igen mina egna funderingar. Det där gamla tricket, att inte bry sig överhuvudtaget, är det svåraste men bästa sättet. Oroa dig du inte. Om han ringer är han med väldans stor sannolikhet intresserad!


    • Att inte bry mig överhuvudtaget funkar absolut inte för mig. Även fast jag ibland skulle önska att jag kunde ”stänga av”, för att vila från berg och dalbaneturen. Rent känslomässigt i alla fall.

      Och ja, jag tror också att han är intresserad då han ringer. Så går det några dagar och jag blir återigen osäker. Det hjälper inte heller att vi båda har barn och bara kan ses varannan helg. Jag hinner helt enkelt glömma bort hur bra det var och vad jag kände där och då. Det gör mig också osäker. På mig själv. På honom.


  3. Är du inte redan sårbar? Är man inte alltid sårbar? Kan man bli mer sårbar genom att öppna sig? Jag menar dina känslor finns ju inom dig iallafall oavsett om han får ta del av dem eller inte.

    Äh, jag vet inte, bara fundulerar lite…


    • Marita, jag har aldrig tänkt som du. Häftigt. Jag får smälta dina rader ett tag och sen återkomma.


  4. Fast hörrni. Är det inte något som är fel när man känner så där. När det är rätt då bara kör man väl och vill ha kontakt hela tiden?


  5. Jag hann inte skriva klart innan det gick iväg. Det klart att det också hör till att vara osäker i början. Att inte veta vad den andre känner. Och så.


    • Jag tror att det handlar om, för mig i alla fall, att kör jag på, släpper sargen, så finns också risken för att tappa ansiktet. Stå där i all förälskelse och sedan få nobben. Det skulle kännas jättejobbigt. Så därför trevar jag mig fram, känner av, och försöker ta det lugnt.


      • Jag har vänt och vridit på det där massor. Att tappa ansiktet eller inte. För som Marita säger. Känslorna är ju lika stora oavsett. För min egen del så tror jag på att visa sig sårbar så fort det bara går eftersom det man får eller inte får göra inom ramen för relationen sätts tidigt. Kanske redan de första veckorna. Och om jag vågar visa mig sårbar och säga precis hur jag känner då kanske han också vågar ta det utrymmet och då har vi tänjt på gränserna för vad vi får göra inför varandra.


      • @ nattensbibliotek: Min stora utmaning är just att säga precis vad jag tycker och tänker, vara mig själv. Mitt mål är att praktisera just detta under denna kommande helgen som ska spenderas med U. Blir spännande. Och jag hoppas på tänjda gränser.


      • Oh, jag håller tummarna så hårt!


  6. Jag väntar lite på vad du ska svara. Är orolig för att du ska missförstå. Talade förstås utifrån egna smärtsamma upplevelser. Inte om dina. Förlåt.


    • Ingen fara. Det är ju detta som är grejen med blogg. Dialogen. Andras erfarenheter. Jag gillar din kommentar. Som sticker ut, som får mig att ta ställning. Tänka till. Det behövs.


  7. Klart man måste öppna sig i slutändan, men frågan är hur mycket, när och hur man ska göra det. Att helt lägga korten på bordet kan bli skrämmande både för honom och för dig, och han kanske känner ”shit, jag är inte redo”. Det är alltid ett vågspel det där. Prognosen verkar dock god, så du kanske ska testa med nån liten puss eller en kram som varar ”för länge”?


    • Jag och U har kommit en bit på vägen så vi vet båda att vi gillar varandra och trivs i varandras sällskap. Det är jag säker på.
      Sen kan jag ju inte veta om han är redo, eller om han vill samma som jag vill. I helgen ses vi, då finns det både tid och tillfälle att prata om mycket saker.


  8. Skulle komma på något klokt att skriva här. Och så läser jag Nattens kommentarer som summerar mina egna åsikter i stort.
    Bra med en helg tillsammans. Då får ni tid att känna på varandra ordentligt (på flera sätt kanske ;-D)och se vartåt det lutar.
    Håller tummar och tår!


    • Haha! Jag hoppas verkligen att det blir på flera sätt… 🙂


  9. Go girl!


  10. När det gäller ansiktet så måste man nog (vara beredd att) tappa det….men med tanke på vad man kan vinna så…Att lista ut hur en annan fungerar går nog inte, men man kan provocera med flirt och kroppskontakt i förbifarten.

    Jag har god erfarenhet av Sms-flirt. Men det verkar gälla att vänja sig vid att ha sms som ett språk emellan sig, om ofarliga trivialiteter. Börja där och fråga triviala frågor om helgen – för att senare försöka lägga in en flirtig knorr som kan bli större och flirtigare om det verkar fungera. Under den resans gång lär det bli tydligare. Om man tänjt på gränserna på sms, kan det bli lättare att tänja på gränserna även fysiskt.

    ”Okej… nu vill jag nog ha den där kyssen du sms:ade….eller”


    • Jag tror också att jag måste vara beredd att tappa ansiktet, men oj vad jag tycker att det är svårt. Det är en stor (STOR) utmaning för mig som vill ha kontroll.

      Sms-flirt tycker jag också är roligt, men just med U verkar det inte fungera. Utav två anledningar; 1) Jag använder sms för att få kontroll och bekräftelse. Och jag har bestämt mig för att vill jag ha dessa saker så måste jag ringa eftersom det är så lätt att saker och ting tolkas fel i det fåordiga sms-landet. 2) U svarar inte alltid på just sms. Fråga mig inte varför. Ibland blir jag irriterad, ibland tycker jag att det är helt ok. Ofta kan det gå hela dagen och så ringer han istället på kvällen.

      Men rent generellt gillar jag att FÅ sms. Jag tycker aldrig att det blir för mycket. 🙂


  11. Vilken spännande kommentarstråd det blev! Ämnet engagerar. 🙂


    • Ja verkligen. Kul! Och rekord i antal kommentarer.
      Spelet är något som de flesta kan relatera till antar jag.


  12. Det får väl stå för mig, men jag har lättare att falla för någon som vågar visa sitt ansikte, oavsett hon tappar det eller ej, just för att hon då känns mer mänsklig, autentisk och genuin. så tycker du om honom – säg det när du känner att du vill(precis som du själv säger 31/1 10:19. Skulle inte du gilla att få ett sött sms av honom?


  13. tills dess är min fria sms-linje alltid öppen 😉


  14. […] on 08 februari 2010 Jag och mina små skriver om sin förälskelse. Om osäkerheten. Om spelet. Att avvakta. Eller ligga på. Alla förälskelser rymmer någon sorts osäkerhet helt enkelt för […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: