h1

Blogga med gräns?

januari 12, 2010

Jag har berättat för han (nä, nu får jag börja kalla honom för U), för U, att jag bloggar. För att det är en stor del av mig och det är dessutom en viktig ventil för mig att kunna skriva av mig, speciellt när det är något som är tufft och svårt. Jag kände mig lite mallig där och då när jag berättade, visste att det skulle kunna chocka lite att jag bloggade. Jag var också helt säker på att bloggen inte går att googla upp och hitta. Inte utan mycket letande i alla fall och med rätt sökord i texten, vilka jag inte delat med mig av.

Nu är jag inte riktigt lika säker längre, tycker att det finns vägar att hitta. Såklart. Allt pingbackande hit och dit mellan nya och gamla bloggen gör sitt till. Denna vetskap gör att jag känner mig lite hämmad i bloggandet. Att jag får tänka ett varv till vad jag bloggar om och på vilket sätt jag gör det. Vissa saker om mig passar helt enkelt inte att veta rätt upp och ner via en dator, när man precis har träffats. Vissa saker passar mycket bättre att berätta in real life.

Men det är svårt, för jag har så mycket tankar om allt detta nya; Varför gör han si, varför gör han så, vad tycker han nu, gillar han mig, eller inte, är det en fling, tänker han längre, tänker jag längre, vill han träffa mig snart igen, hur får vi in det med alla barnen, hur tänker han där, hur tänker jag där..?

Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Förslag?

Annonser

16 kommentarer

  1. Hua… svårt. Jag har inga bra förslag, bara att lösenordsskydda vissa eller alla inlägg. Jag gjorde till slut så när jag kände mig lite för ”öppen för alla”. Fast jag tycker själv att det är rätt trist att sätta lösenord… Hoppas du får en massa andra bra förslag!


    • Jag vill helst inte lösenordsskydda. Jag tror att det viktigaste är att jag kan stå för det jag skriver – oavsett vem som läser.

      Och kul att du är tillbaka i bloggvärlden!


  2. Inga tips från mig, tyvärr. Jag har ju fått ok från x att skriva som jag gör, men det är ju omvänt mot ditt dilemma 🙂

    Tack för tankarna hos mig – det är viktigt att det ser luftigt och ordnat ut, det är jag medveten om.

    En hel del ska till källaren, mest för att det hör hemma där 🙂 och därmed har en plats där…

    Annat ska packas undan i flyttkartonger och ställas i vårt förråd.

    Tack för lyckönskningen!


    • Egentligen har jag ju knappast ett problem här, för hur troligt är det att U läser? Och idag känner jag lite mer ”det kanske inte är så farligt OM han skulle läsa”. Var lite mer stirrig igår…:-)


  3. Hmmm… har nog inte heller något direkt förslag.
    Att skydda riktigt privata inlägg är en sak. Men å andra sidan får du kanske inte lika många svar, förslag och kommentarer då, som du kanske önskar.

    Jag som mer eller mindre frivilligt släppte in närstående till min blogg har märkt att jag får jobba mer för att vara den jag vill vara istället för att skriva precis det som känns för stunden.
    FÖr visst handlar det om att stå för det man skriver, oavsett läsare?!
    Eller?

    Och vad är sannolikheten att han skulle leta efter dig?
    Skulle du vilja att han gjorde det?
    Om han gjorde det, är det vad du vill ha?

    Hänger du med?
    Pratar mer på torsdag. Kramar


    • Jag är också inne på den linjen, att jag måste kunna stå för det jag skriver. Oavsett vem som läser. Det är ju det som är det viktiga. Att jag ska vara sann mot mig själv.

      Sannolikheten för att han skulle leta efter bloggen har jag ingen aning om och i ärlighetens namn skulle jag nog tycka att det var spännande om han googlade upp bloggen. Det skulle ju innebära att han skulle vara precis lika nyfiken som jag är….:-)

      Vi har en del att prata om på torsdag. Ser fram emot det.
      Kramar


      • Me too


  4. Hej, vet inte om du bryr dig så mkt om vad jag tycker. Jag känner ju inte dig, men, jag tycker att du har lyckats skriva LAGOM hela tiden.

    Du har inte utelämnat någon. Du har skrivit mest om vad du hoppas på, önskar och hur du skulle vilja ha det.
    När du är förvirrad eller mår dåligt så skriver du det, men det är aldrig självömk under någon längre stund, högst ett dygn, och det är en stor livsprocess du går igenom. Du har längtat efter harmoni, att det ska funka mellan dig och pappan och pappans nya, att du ska få ihop vardagen, vara en bra mamma, etc.

    Vad jag har läst så finns det inget du skulle behöva skämmas över, eller förklara eller försvara.

    Du har integritet och du har behållt den på bloggen, men ändå lyckats förmedla förtvivlan och hopp. Så om han nu mot förmodan skulle hitta bloggen tycker jag du kan vara stolt. Stå för dig själv.

    Men som alltid när någon man känner läser vad man skriver blir man lite paralyserad. och sist – jag tror inte att du hade berättat om den om du hade skämts över den eller över ditt sätt att förhålla dig till ditt liv. Det är bra. =)


    • Åh annac. Om något så bryr jag mig verkligen om vad DU tycker. Genom hela tiden på båda mina bloggar har du alltid kommit med så värdefull input. Stöttat genom det svåraste. Jag tycker att du är fantastisk!

      Och jag blir glad över ditt svar här idag. Glad för att det är många fina ord du skriver till mig. Och jag Är stolt över bloggen och jag skulle inte ha några problem om U skulle läsa det jag skrivit hittills. Inte alls faktiskt, för skulle han inte gilla det, nä, då är han inget för mig.

      Kanske är det ovetskapen om han läser eller inte som är jobbig och i så fall handlar allt om att jag ska ha kontroll. Kontrollbehovet som är så stort hos mig och som ibland hotar att ta över. Så kontentan är kanske att skita i ifall han läser eller inte. Fortsätta att skriva som förut. Med stolthet.

      Jag tror att det får bli linjen som jag kommer att gå på.


  5. Haha, oj vad jag var ute med stora håven igår ser jag. =) Men kul att du bryr dig om mina åsikter ändå haha.

    Förstår det där med ovetskapen om han är inne eller inte. Jag skulle känna att det var skitobekvämt att inte veta också. Tyst läsare då eller?

    Om han tar upp bloggen så be honom lite skämtsamt kanske att skriva nåt så du vet att han varit inne.

    U, om du läser det här, skriv enkommentar , tex att hon är den sötaste och bästaste i hela världen. =)


    • Haha! ”Sötaste och bästaste i hela världen.” Du är rolig du annac!


  6. U! Skriv något sött, och prata med bloggerskan om framtida innehåll över ett glas vin. Vi läsare ser givetvis gärna att bloggen finns kvar i nuvarande stil…eftersom den betyder något för oss…. men jag gissar att det ordnar sig… som det mesta..

    P.s: Välkommen!


    • Söt du är! Fast vi vet ju inte om han läser eller ej. Men om han gör det så är han välkommen. Tycker jag också!
      Och du kan vara lugn, larvad, bloggen kommer att finnas kvar. Ett bra tag till. Samma stil, samma koncept.


  7. Hej hopp…
    Av vad jag har läst (vilket inte är alldeles för mycket, men jag ska bättra mig) så skriver du ju inget som U skulle kunna ta illa upp för.
    Tvärtom nästan.
    Att du funderar, frågar dig själv saker och har tankar visar ju bara att du bryr dig – att det är ”på riktigt”.
    Så hade jag tolkat det åtminstone.

    Om jag var du (eller heter det ”om jag var dig”?) och kände mig osäker på bloggandet, att det skulle hämma ditt skrivande, så skulle jag pausa det i några veckor – alternativt skriva, men skriva som utkast och publicera senare.
    OM nu U letat/snokat fram din blogg lär han ju ledsna på att följa den ganska fort om ingen uppdatering sker.
    Eller… så skriver du på som du vill med dina tankar och funderingar och kommer det någon fråga på det så biter du tag i det då, när/om det händer.
    Jag menar… om du ändå skriver saker du står för är det nog ingen fara.
    Tror jag.

    🙂


    • Tack för dina tankar. Jag har i stort sett valt hur jag vill göra och det är att skriva öppet hur jag känner/mår/tänker rätt upp och ner. Läser U så läser U. Bloggen handlar om mig. Bara mig. Mina tankar, mina känslor.

      Och du, det var bra att läsa din blogg. Vi tänker lika (även fast jag inte uttrycker mig så rätt på som du gör) och det är otroligt skönt att se hur det är från en killes håll. Att killar tänker på samma sätt som tjejer. Jag tvivlar ju på det titt som tätt, även fast Larvad (som kommenterar ofta) försöker säga mig annat.


      • Hej hopp igen,
        Ditt val att skriva öppet tycker jag är ett bra val.

        Kul att du ”kände igen dig” lite i tramset jag skrivit tycker jag eftersom jag själv tänkte samma sak när jag läste dina texter.
        Skillnaden mellan killar/män och tjejer/kvinnor är nog inte så stor som man tror. Iallafall inte när det kommer till ”kärlek” och tankar.
        Kanske?

        🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: