Archive for januari, 2010

h1

The Game.

januari 31, 2010

Helst skulle jag vilja skriva sms till U om hur mycket jag saknar honom. Hur jag längtar. Att jag ser fram emot att träffas nästa helg. Mycket. Men jag törs inte. Rädd för att vara för på. Skrämma iväg. Rädd för att inte få svar. Eller att inte få rätt svar, för vad gör jag då?

Denna balansgång. Detta spel. Jag vill inte spela, men samtidigt lämnar jag mig själv så sårbar om jag bara öppnar upp och visar mig själv.

h1

När kvällen är sådär.

januari 30, 2010

Barnen sover. Jag själv, framför tv:n.

Rastlös.

Ensam.

h1

Män från Mars va?!

januari 29, 2010

Killar är ett konstigt släkte. Jag förstår dem helt enkelt inte. Kanske ska det vara så. Vad vet jag.

U ringde igår. Som om inget hänt. Och kanske hade det inte det för honom. Han lever kanske helt i nuet, fullt upptagen med hämta och lämna karusellen. Vardagen. Kanske är det bara i min värld som bergochdalbanan finns. Där nedförsbacken kommer i faslig fart då bekräftelsen inte dyker upp.

Samtalet var i alla fall bra. Trevligt. Gav mig återigen pirr i magen.

h1

När jag blev Sr.

januari 29, 2010

Idag blev jag befordrad. Istället för research engineer kan ni nu kalla mig för Sr research engineer.

Ska jag känna mig gammal nu?

(Jag är stolt, mycket stolt, över min befordran. Dessutom gav det mig kännbart mer lön. Tjoho!)

h1

Mask i magen. Igen.

januari 29, 2010

Storebror har begåvats med förmågan att lätt få mask i magen. Kan bero på att han antingen biter på naglarna eller har något finger i munnen. Äggen sprids på det viset, åker ner i magen, kläcks, ut i rumpan, kli och så en hand som ska ta bort kliet. Rundgång liksom.

Han får såklart maskmedel, det där röda, starka färgämnet som tar kål på maskarna men inte äggen. Konstant klippta naglar, byte av sängkläder, kalsonger, pyjamas hör också till botemedel, men ingenting hjälper.

Och jag blir tokig snart. Vill bara ha bort skiten. Därför blir jag extra arg när Storebror idag klagar på kli i rumpan och dessutom säger att det kliat flera dagar hos pappan. Pappan däremot har inte gjort något åt saken. Inte tittat, inte sagt något till mig, inte givit maskmedel.

Va fan, när blev jag ansvarig för maskarna?

h1

Snart är de hemma igen.

januari 28, 2010

Imorgon är barnen på ingång. Jag längtar mycket efter dem, att få snusa på dem när de ligger och sover, få massor av kramar och barn i knät, att åka pulka, att få höra om hur deras dagar har varit, få känna värmen från dem när de kryper upp i min säng mitt i natten.

De fattas mig när de är borta.

h1

Det jag tycker är viktigt för mig.

januari 27, 2010

Jag känner mig ovanligt lugn med U. Säker på något konstigt vis, trots samtalet i söndags. Svårt att förklara. Kanske har jag stängt av, fast jag tror ändå inte det. Jag tror mer att det är att jag tycker om honom, jag är intresserad och detta får mig att må bra.

Så jag försöker stanna kvar i känslorna som får mig att må bra.

Än så länge gör jag så.

Update: Skit! Det funkade i några timmar. Nu är jag helt plötsligt osäker. Jävligt osäker.

h1

När tiden får visa.

januari 25, 2010

Jag ringer U när jag är på väg hem från skidåkarhelgen. För att säga hej och för att jag längtat.

Men samtalet blir lite krystat och segt. Saknaden av att han spontat inte frågar hur jag haft det, utan att jag får driva samtalet och berätta, gör mig konfunderad. Det kan finnas miljoner med skäl, men tanken som slog mig när vi lade på var: ”Undrar ifall han hör av sig till mig igen?”

h1

Back in town.

januari 25, 2010

Helgen har varit bra. Bjudit på många skratt, bra backar, tokdans och ett och annat glas vin. Roligast var nog ändå när vi alla, 8 st, i stugan, knökade in oss i en bastu som var anpassad för fyra. Max. Oj oj oj, säger jag bara.

Idag måndag, önskar jag mig att det vore söndag. Vilodag. Trötthet är bara förnamnet. Jag får helt enkelt inse att jag inte är 25 och jag inte pallar trycket för en långhelg i fjällen.

h1

Vemdalen nästa.

januari 20, 2010

Förra året hade jag sjukt kul. Svårt att toppa. Men hey, jag gör ett försök!

h1

Smakar det så kostar det.

januari 20, 2010

Idag är jag supertrött. Självförvållat. Gårdagen innehöll trevligt sällskap med U och för lite sömn.

Idag betalar jag priset.

Mer än gärna.

h1

Lillasyster spekulerar.

januari 18, 2010

Lillasyster sitter på toaletten, jag står i dörröppningen och väntar på att hon ska bli klar. Hon tittar ingående på mig. Länge. Sen kommer det: ”Mamma, det ser ut som du har en bebis i magen.”

Jaha, där rök lördagsgodiset för Lillasyster.

h1

Effektivitet nästa.

januari 18, 2010

Återigen har jag mycket på jobbet. Så pass att jag behöver jobba på kvällen när barnen somnat. Men jag har inte orken, kan inte förmå mig själv att slå på jobbdatorn, logga in, starta upp alla system och sedan jobba. Det går helt enkelt inte efter åtta på kvällen.

Jag måste hitta en annan strategi för att få ihop det hela. För få ihop det vill jag eftersom de extra arbetsuppgifterna jag gör just nu är det roligaste jag kan tänka mig att syssla med. Dessutom är det en möjlighet till ett karriärlyft som jag så hett eftertraktar.

Nu är det helt enkelt dags att bli effektiv då jag har mina timmar på jobbet. Sjukligt effektiv.

h1

Less is more?

januari 16, 2010

Lillasyster gillar ringar

Less is more är inget som gäller för Lillasyster!

h1

Pappan pratar

januari 15, 2010

Pappan ringde mig igår. Nu idag kommer jag inte ens ihåg anledningen varför, vilket inte gör något för det var innehållet senare i samtalet som var intressant.

På något sätt kom pappan in på ifall jag träffat någon. Och jag svarar såklart ja på frågan. Pappan gratulerade, lät glad för min skull och blev lite nyfiken på hur vi träffats, vem han är och så vidare. Kändes skönt att han fick veta och även skönt för att han inte verkade tycka att det var jobbigt.

Men så plötsligt tar samtalet en annan vändning. Pappan börjar berätta att han tycker att livet är jobbigt just nu. Att han ångrar på vilket sätt som skilsmässa gjordes. Att han ångrar att det gick så fort, både skilsmässan och att det gick fort att flytta ihop med den nya. Att livet inte blev som det var tänkt. Att han tänkt mycket på om han och jag inte skulle ha kunnat fixa de problem som vi hade där och då.

(Detta är första gången någonsin jag har fått något som liknar en ursäkt, ett förlåt, från pappan. Jag har efterfrågat detta länge och tar tacksamt emot ursäkten.)

Under samtalet kände jag att jag var tvungen att vara tydlig med var jag står och vad jag tycker. Jag fick säga att jag idag är tacksam för att pappan ville skiljas eftersom jag aldrig hade vågat tagit steget eftersom jag aldrig skulle kunna lämna barnen på halvtid. Den styrkan skulle jag inte haft. Och hade inte pappan valt att gå hade vi suttit i ett halvdant förhållande, blivit bittra och tyckt att livet sög till slut. För jag tror inte att vi hade kunnat reda ut våra problem, vi var alltför insyltade i gamla mönster för att någonsin ta oss ur.

Samtalet avslutades med att jag frågade ifall han tyckte det var jobbigt att jag träffat U. Och svaret blev helt kort: ”Ja.”

Mina egna tankar kring samtalet är att jag känner en stor, stor ömhet för pappan. Och det gör ont i mig att han inte har det bra, att det inte blev det liv som han tänkt. Jag är ledsen för hans skull. Samtidigt känner jag mig väldigt trygg i att jag gått vidare, att jag inte har några kärlekskänslor för pappan. Det finns ingen attraktion. Ingen alls. Och det känns mycket skönt att det är så.

Pappa är helt enkelt pappan till mina barn. Bara så. Någon jag bryr mig mycket om. Men ändå. Bara så.

h1

Irriterande lista.

januari 13, 2010

Skitirriterad är jag idag. Eller blev på eftermiddagen är mer korrekt att säga. Irriterad på allt och inget. Jobbigt. Ingenjör som jag är gör jag en lista:

  • Pappan och jag går tillsammans med båda barnen till doktorn för rutinkontroll av deras astma. Lillasyster har mycket tunna strumpbyxor. Ni vet sådana tunt stickade i något blommönster där det är stora maskhål för att göra mönster. Jag hatar denna typ av kläder över huvudtaget, speciellt då hon är 3,5 och ska, i mitt tycke, ha praktiska kläder som går att leka i utan problem. Men. MEN. Jag bestämmer inte över Lillasysters klädsel då hon är hos sin pappa. Däremot blir jag sjukt irriterad av att hon inte har något annat på fötterna än dessa håliga strumpbyxor. Rätt ner i skorna bara. Tjoff. Fan det är ju typ hur kallt som helst. Vad, tänker pappan på? Vad tänker han med?
  • För några dagar sedan frågade jag pappan om han hade Storebrors fotbollskläder och skor. Viktigt eftersom imorgon startar träningen efter juluppehållet. Själv hade jag inte hittad dem här hemma. Inget svar har jag fått på min fråga. Idag hos doktorn frågade jag igen, men han kunde inte svara eftersom han inte kollat upp detta. Idag när jag är på väg hem från jobbet, 19.30, ringer han mig och säger att han inte hittar skiten. Jag blir ännu mer irriterad och tycker att han kunde fan sagt det lite tidigare än halv åtta på kvällen dagen innan träningen. Men mest irriterad blir jag eftersom när jag kommer hem så hittar jag grejerna hemma hos mig. Mitt fel alltså. Sjukt störd blir jag på det! Nu kan jag inte ens vara arg på pappan. Usch.
  • Sist men inte minst. U, denna U, såklart. Han gör mig osäker. Osäker på om han är intresserad eller ej. Ibland har jag självförtroende som heter duga. Men just idag skulle jag behöva bli bekräftad. Att det är något bra på gång. Att han vill. Självklart skickar jag ett sms för att bli bekräftad (jag vet Lotten, jag skulle ju inte, jag skulle skicka till dig istället…) och såklart får jag inget svar alls. Nada. Och jag satt verkligen och tänkte: ”Skicka inte sms:et. Skicka inte sms:et. Det är bara för kontroll och bekräftelse. Du kommer inte få det på detta viset. Ring istället.” SKICKA? JA.
h1

Blogga med gräns?

januari 12, 2010

Jag har berättat för han (nä, nu får jag börja kalla honom för U), för U, att jag bloggar. För att det är en stor del av mig och det är dessutom en viktig ventil för mig att kunna skriva av mig, speciellt när det är något som är tufft och svårt. Jag kände mig lite mallig där och då när jag berättade, visste att det skulle kunna chocka lite att jag bloggade. Jag var också helt säker på att bloggen inte går att googla upp och hitta. Inte utan mycket letande i alla fall och med rätt sökord i texten, vilka jag inte delat med mig av.

Nu är jag inte riktigt lika säker längre, tycker att det finns vägar att hitta. Såklart. Allt pingbackande hit och dit mellan nya och gamla bloggen gör sitt till. Denna vetskap gör att jag känner mig lite hämmad i bloggandet. Att jag får tänka ett varv till vad jag bloggar om och på vilket sätt jag gör det. Vissa saker om mig passar helt enkelt inte att veta rätt upp och ner via en dator, när man precis har träffats. Vissa saker passar mycket bättre att berätta in real life.

Men det är svårt, för jag har så mycket tankar om allt detta nya; Varför gör han si, varför gör han så, vad tycker han nu, gillar han mig, eller inte, är det en fling, tänker han längre, tänker jag längre, vill han träffa mig snart igen, hur får vi in det med alla barnen, hur tänker han där, hur tänker jag där..?

Jag vet helt enkelt inte riktigt hur jag ska hantera detta.

Förslag?

h1

Nära, nära, nära.

januari 10, 2010

En av de många fördelarna med att vara förälskad är, tycker jag, att man somnar tätt hopslingrade, så nära det bara går. Jag njuter av varje sekund. Tids nog vill man bara att sitt eget utrymme där armen inte behöver ligga i en konstig vinkel och det inte blir sjukt varmt.

Men nu. Nu. Den sovande armen spelar ingen roll. Det är viktigare att vara nära.

h1

När allt inte står helt rätt till i huvudet.

januari 8, 2010

Idag känner jag mig superspeedad. Som sockerchockad hela tiden. Idag känner jag för att bli asplakat och dansa på borden.

Jag tror att jag ska göra det. Typ.

h1

Back @ work.

januari 8, 2010

Äntligen är jag tillbaka till jobbet. Äntligen får jag träffa vuxna människor på daglig basis. Äntligen lite struktur i vardagen.

Sjukligt? Ja visst. Men va fan, jag är ju beroende av människor.