Archive for november, 2009

h1

Börjat kissa i sängen

november 5, 2009

Storebror har börjat kissa i sängen. Det händer 1-2 gånger i veckan sedan fem, sex veckor tillbaka.

Kanske är det något som bara hör ihop med att hela hans kropp växer, att han snubblar sig fram, äter som en häst och är allmänt 6-årsaktig till humöret. Detta tillsammans med att han, som alltid, sover djupt gör kanske att han kissar i sängen. Jag hoppas det. Och någonstans långt nere i magen känner jag också att det är troligast att det är just på detta vis.

Men samtidigt kan jag inte släppa pappans ledsna i hallen och att Storebrors kissande i sängen hör ihop med en oro för pappan. 

Och jag vet inte heller hur jag ska gå vidare. Typ söka hjälp. Men var? Eller ska jag bara fortsätta att byta lakan på natten?

Alltsammans gör mig orolig.

h1

Tårar i hallen

november 1, 2009

I fredagsmorse kom pappan över för att lämna barnen till mig. Som vanligt hade han glömt hälften av ytterkläderna. Han började då ifrågasätta att jag verkligen behövde alla kläder varvid jag svarade emot. Stämningen började bli dålig där i hallen, inte alls som jag tänkt att det skulle bli. Så tittar jag på pappan. Jag menar, tittade på riktigt. Och då ser jag att pappan mår skit. Jag stannar upp mitt i det arga och frågar honom: Men, hur mår du? Pappan börjar gråta och tårarna rinner sakta längs med hans kinder.

Jag frågar pappan vad det är, men han vill inte berätta, så jag tränger mig inte på. Men helt klart är något skit.

Min första tanke är naturligtvis att det är problem på hemmaplan. Och inom mig sitter en liten jävul som ler lite i smyg och säger: Vad var det jag sa? Men samtidigt tycker jag att det är förjävligt om det är struligt för honom. Dels för att jag inte tycker om när någon mår dåligt, oavsett om denna någon är pappan eller inte. Men framförallt vill jag ju att pappan och den nya ska ha det bra för barnens skull. Jag vill att barnen ska må bra oavsett om de bor hemma hos mig eller hos pappan, att det ska vara lugnt kring barnen.

Men pappan kan självklart vara ledsen för annat. Fast något säger mig att så inte är fallet, för i så fall skulle han inte stå och gråta i min hall en fredagsmorgon, då skulle han gråta i sin egen hall.