Archive for november, 2009

h1

Lite pirr i magen tack.

november 21, 2009

Just nu önskar jag mig en man att vara förälskad i. Och som är förälskad i mig. Såklart. Men jag orkar inte ragga. Har inte energin.

Så snälla alla, håll tummarna att det helt plötsligt sitter en man i min soffa. Förälskad och klar.

Annonser
h1

När lyckan inte begränsas av mamma- eller pappavecka.

november 21, 2009

Storebron och Lillasyster är hos pappan. Och lite, eller egentligen mycket, har förbättras i min och pappans relation från det att vi skilde oss tills idag 1. 5 år senare, för idag kom nämligen följande bilder tagna från pappans mobil:

Andra tanden som Storebror tappar.

Sa jag att Storebror är sex år och att jag är grymt stolt över hans skrivkunskaper? Sa jag det?
h1

Ska jag fylla tomrummet med känslor nu eller?

november 19, 2009

Mitt roligast jobbprojekt har haft stora slutpresentationen idag. Nu ekar det tomt i kroppen. Saknaden efter pulsen, uppmärksamheten och känslan av att göra ett viktigt och uppskattat jobb har redan infunnit sig.

Samtidigt förstår jag att det är bra för mig att inte jobba i detta tempo i en allt för lång tid. Jag förstår det verkligen. Men idag är jag ändå ledsen.

h1

Saker som irriterar

november 17, 2009

07.30 skickar jag ett sms om att Lillasyster är sjuk till pappan. Nu, efter att hela dagen har gått har jag fortfarande inte fått någon kommentar. Småaktigt av mig kanske, men jag blir sur.

Mitt eget halsonda som tar kraft och energi.

Punktering på Lillasysters vagn.

Stressen över att stora jobbpresentationen på torsdag inte är en bra kombination med VAB.

h1

Vad oro kan föra med sig

november 13, 2009

Den här veckan utan barnen har gått i orons tecken. För Storebror. För pappan. Oron har tärt och tagit kraft och glädjen har inte funnits där speciellt mycket. Längtan efter barnen denna vecka har också varit stark. Mycket mer påtaglig än annars.

Men oron har också fört med sig något bra. Det har gjort att jag och pappan pratat med varandra på ett annat sätt en tidigare. Han och jag har fått lägga bort ”vår historia” för att komma fram till lösningar som funkar för barnen. Det har inte varit lätt. Inte för mig. Inte för pappan.  Men vi har kommit en lång bit på vägen för att bli två bra föräldrar som är skilda och har barn tillsammans.

h1

Att inte palla mer

november 8, 2009

Storebror fick i fredags en läxa, där han skulle berätta när och var han var född, hur lång han var och vad han vägde. Till detta skulle ett fotografi följa med. Ett foto då han var liten. Läxan skulle lämnas in senast på tisdag. Eftersom alla kort från då Storebror var liten fortfarande ligger i en kartong i min källare så kom pappan, tillsammans med barnen, förbi idag för att hämta upp ett lämpligt kort till läxan. Jag hade innan varit nere och valt ut ett gäng kort som Storebror kunde välja mellan.

Allt frid och fröjd kan man tycka, men fan, det var allt annat än frid och fröjd. Jag med känslor utanpå denna helg. Längtan efter barnen stor redan i fredags. Lillasyster som kastar sig om min hals direkt de kommer hem till mig och säger med ledsen och lågmäld röst: Jag vill stanna hos dig mamma, jag vill inte vara med pappa. Och hon trycker sig mot mig och kramar sig fast. Hårt. Jättehårt.

Jag säger: Jag ska inte vara hemma, jag ska åka bort till en kompis. Varvid Storebror säger: Men mamma, kan inte vi få följa med dit då? Och jag får säga att det inte går och att de kommer få det bra hemma hos pappa, att de ska åka och hämta killarna (den nyas barn) och att jag ringer och pratar med dem i veckan.

Lillasyster släpper taget om min hals, med tårar som rullar på hennes kinder och Storebror tittar på mig med sina stora mörkbruna ögon.

Och jag. Jag går sönder inuti.

h1

Fuck varannanveckaliv

november 6, 2009

Idag är det fredag. Överlämningsdag. Har de senaste veckorna fungerat bra. Jag har inte känt mig nedstämd och ensam.

Idag är det annorlunda. Känner att sju dagar är långt. Jättelångt. Kanske beror känslan på att Lillasyster är sjuk och hon och jag fick hela dagen tillsammans, eller att pappan kom och hämtade här hemma, istället för att jag lämnade barnen på morgonen och stressade iväg till ett hektiskt jobb.

Idag tycker jag att varannanveckalivet suger. Det suger fett.