Archive for oktober, 2009

h1

Längtan efter barnen

oktober 29, 2009

Det är sex dagar sedan jag såg mina barn. Längtan är nu fysisk. Det gör ont i kroppen av saknad. Tröttheten efter för många långa dagar på jobbet gör också sitt till att den jobbiga längtan blir än värre.

Middagen inhandlades sent på pizzerian och där ser jag en pojke i Storebrors ålder som får hjälp att ta på sig jackan av sin pappa. Närheten av pappan till sonen var mycket synlig och gjorde att jag blev än mer påmind om vad jag längtar efter och synen fick mig nästan att börja gråta på plats.

Imorgon kommer Lillasyster och Storebror hem.

Imorgon.

Annonser
h1

På det igen.

oktober 28, 2009

Vi skulle mötas vid ringen på Stockholms C. Strax efter 5. Tokigt val plats eftersom vid den tiden är det sjukt mycket folk vid just den platsen. När jag kommer dit så börjar jag spana runt, kommer inte ihåg riktigt hur han såg ut på fotot på dejtingsidan, men så ser jag någon som kan vara han och tänker: hm, detta kan bli trevligt! I samma sekund är det någon som knackar mig på axeln och där står en jättekort kille, inte med samma glimt i ögonen som på bilden och jag fattar direkt att han är inget för mig. Ytligt av mig. Javisst.

Men bion var i alla fall bra.

h1

Det kommer en morgondag

oktober 27, 2009

Äntligen hemma. 12 timmar på jobbet känns. Dispyten med pappan likaså. Längtan efter barnen gör sig extra påmind eftersom jag pratade med dem ikväll. Storebror glad. Lillasyster ledsen.

Men det finns roligheter också. Som bio imorgon till exempel. Med Läraren. 

h1

Ta bort dagen ur kalendern!

oktober 27, 2009

Återigen går jag på pappans konstigheter. Att jag aldrig lär mig. Jag blir så trött på mig själv. Jag trillar i fällor, samma fällor, hela tiden. Usch!

Jag förstör för mig själv och jag förstör för pappans och min realation.

Idag är ingen rolig dag.

Fan.

h1

Stor sorg

oktober 24, 2009

Jag har tidigare sagt att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att inte ha mina barn hos mig på heltid. Aldrig någonsin. Vilket fortfarande är sant, men känslan har blivit annorlunda. Idag känner jag istället en stor sorg för att jag inte har barnen hos mig. För att jag inte alltid får dela deras vardag. För att jag missar så mycket av dem och även i framtiden kommer att missa så mycket av deras liv.

Jag känner också en stor sorg för att när barnen är hos mig så är jag så trött. För det är slitsamt att vara själv med två små barn 7 dagar i sträck. Att ha ansvar för mat, städning, läggning, hämtning och lämning, tvätt och allt det som måste göras för att livet ska gå runt, är tungt. Allt det trötta gör att leken, gemenskapen och myset tillsammans med min älsklingar får stryka på foten på ett sätt som jag ständigt har dåligt samvete för.

Jag antar i och för sig att mina känslor inte är unika utan att det trötta finns i varje småbarnsfamilj, oavsett om man som förälder lever ensam eller tillsammans som par.

Men ändå. Stor sorg.

h1

Sjukstuga

oktober 22, 2009

Lillasyster har varit sjuk idag. Hög feber, vägrat äta och jag har fått truga i henne så mycket vätska det bara går eftersom lilla damen helst skulle hoppa över det flytande också. Synd om henne har det varit idag.

Och eftersom jobbet pockar på så har morgondagen trixats ihop genom att snälla, snälla mormor är hemma med Lillasyster. Samtliga inblandade är nöjda och glada.

h1

Lärardejt

oktober 21, 2009

Tänkte att ni skulle få vara med från början denna gång.

Nästa vecka ska jag på dejt. Killen, som vi kan kalla Läraren (eftersom han är lärare), är 35 och han har hittat mig på dejtingsidan jag är med på. Ser trevlig ut på bild, ingen supersnygg kille utan en helt vanlig kille. Ser snäll ut också. Det är bra.

Han och jag ska gå på bio tillsammans. Lite fjortisaktigt, för man kan ju inte prata då, så hur ska vi få koll på om vi känner varandra? Fast vi ska kombinera med en fika så det känns ok ändå.

Är han stora kärleken, kom ihåg, ni hörde det först!