h1

Familjerätten

september 27, 2009

Så kom vi då dit. Familjerätten. Litet rum, 3 stolar, tant i 50-års åldern. Precis som mina förutfattade meningar hade förklarat för mig innan.

Både pappan och jag fick berätta vad vi ville ta upp på detta möte. Jag hade många punkter, pappan hade en.

Syftet för mig var att få till regler och struktur för att jag om och om igen, ska slippa bli arg för att överenskommelser bryts. Jag ville få ner allt på papper för att pappan och jag ska komma ihåg vad som sagts och bestämts av oss. Jag ville också ha en utomstående där för att stoppa mig när jag går på för hårt och för att stoppa pappan när han vägrar ta ansvar.

Vi kom överens om mycket, pappan och jag, vilket var bra. Fast samtidigt så insåg jag också att ingen familjerätt i världen kan ge mig det jag vill ha; stabilitet och att jag kan lita på det som blir sagt och bestämt. Och på något sätt var den insikten skön att få. Jag har gjort vad jag kunnat.

Jag kommer även i fortsättningen bli arg för att pappan glömmer bort att ge mig information som jag bör ha, att han inte dyker upp på föräldramöten eller att han inte har på sin telefon så att barnen kan nå honom när de längtar. Men samtidigt har jag ännu mer släppt taget och det gör mig lugn. Kanske kommer jag till och med kunna skratta åt pappans taffligheter tillsammans med honom. Ibland i alla fall.

Hur som helst, vi gjorde en del ändringar vad det gäller barnen också. En av dem var att de numer bor varannan vecka. På mitt initiativ. Det trodde jag aldrig att jag någonsin skulle föreslå. Kanske att pappan skulle kräva det, men aldrig att jag skulle föreslå.

Och det känns bra. Storebror har efterfrågat lite på senare tid att det ska vara lika mellan pappan och mig. Och jag känner en oerhörd stress med mitt jobb, att jag inte hinner med. Så varannan vecka känns helt enkelt ok.

En stötesten som fortfarande finns kvar är att jag fortfarande inte träffat den nya (förutom midsommarafton). Känsligt ämne. Jag kräver. Hon vill inte. Pappan mellan. Svår ekvation att få ihop.

Tiden får utvisa.

Annonser

2 kommentarer

  1. Intressant. Tack för uppdatering. Märks att du är stressad , jobb och så. Så…Glöm inte boka en massage. KAn vara som viktigast när man minst hinner.

    (Hm..orde jag själv lyssna på mina egna förnumstiga råd? app. Gör jag det? Nej. =) )

    Fortsätt skriv här och simma lugnt. Bra att du släppt taget lite om pappan, men att i armkrok sitta och skrocka över hans blunders känns lite överkurs..? …fast du har ju övrraskat förr iof..)


  2. […] fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: