Archive for september, 2009

h1

Kanske, kanske inte

september 28, 2009

Humöret är inte på topp idag. Snarare tvärtom. Känner mig nerstämd och trött. Oron kryper i kroppen vilket gör att jag inte går och lägger mig trots att jag borde.

Kanske beror det på den långa och tunga arbetsdagen. Speciellt eftersom den avslutades med en flygresa med världens längsta och vingligaste inflygning som gjorde mig rädd. Kanske beror det på att Lillasyster är sjuk och befinner sig hos pappan. Kanske sakerna tillsammans gjorde att längtan blev lite för påtaglig.

 

Annonser
h1

Familjerätten

september 27, 2009

Så kom vi då dit. Familjerätten. Litet rum, 3 stolar, tant i 50-års åldern. Precis som mina förutfattade meningar hade förklarat för mig innan.

Både pappan och jag fick berätta vad vi ville ta upp på detta möte. Jag hade många punkter, pappan hade en.

Syftet för mig var att få till regler och struktur för att jag om och om igen, ska slippa bli arg för att överenskommelser bryts. Jag ville få ner allt på papper för att pappan och jag ska komma ihåg vad som sagts och bestämts av oss. Jag ville också ha en utomstående där för att stoppa mig när jag går på för hårt och för att stoppa pappan när han vägrar ta ansvar.

Vi kom överens om mycket, pappan och jag, vilket var bra. Fast samtidigt så insåg jag också att ingen familjerätt i världen kan ge mig det jag vill ha; stabilitet och att jag kan lita på det som blir sagt och bestämt. Och på något sätt var den insikten skön att få. Jag har gjort vad jag kunnat.

Jag kommer även i fortsättningen bli arg för att pappan glömmer bort att ge mig information som jag bör ha, att han inte dyker upp på föräldramöten eller att han inte har på sin telefon så att barnen kan nå honom när de längtar. Men samtidigt har jag ännu mer släppt taget och det gör mig lugn. Kanske kommer jag till och med kunna skratta åt pappans taffligheter tillsammans med honom. Ibland i alla fall.

Hur som helst, vi gjorde en del ändringar vad det gäller barnen också. En av dem var att de numer bor varannan vecka. På mitt initiativ. Det trodde jag aldrig att jag någonsin skulle föreslå. Kanske att pappan skulle kräva det, men aldrig att jag skulle föreslå.

Och det känns bra. Storebror har efterfrågat lite på senare tid att det ska vara lika mellan pappan och mig. Och jag känner en oerhörd stress med mitt jobb, att jag inte hinner med. Så varannan vecka känns helt enkelt ok.

En stötesten som fortfarande finns kvar är att jag fortfarande inte träffat den nya (förutom midsommarafton). Känsligt ämne. Jag kräver. Hon vill inte. Pappan mellan. Svår ekvation att få ihop.

Tiden får utvisa.

h1

Jag mår bra.

september 26, 2009

Jag mår bra. Inte sjuk längre, men livet rullar på i ett hektiskt tempo som gör att jag somnar samtidigt med barnen. Och är inte de hemma så jobbar jag.

Snart lugnare tider.

h1

Optimist i alla fall

september 13, 2009

Jag är sjuk. Feber,hosta och ont i halsen. Misstänkt likt grissjukan som härjar runt nu. Ja, ja lika bra att få den nu när det fortfarande finns lediga platser på sjukan…

Ps. När jag blir bättre kommer det inlägg om hur det var på familjerätten.

h1

Tur att det är kväll nu.

september 6, 2009

Idag har jag inte räckt till som mamma. Inte på långa vägar. Tålamodet har tagit slut rean innan tjatet och gnatet har börjat. Och just därför så har det varit mycket trots och gnäll i många och långa perioder under dagen.

Utöver det är jag så trött, eller så är jag trött just på grund av att allt varit jobbigt idag, eller tvärtom, att jag är trött vilket gör att tålamodet inte finns. Vad vet jag?

Imorgon är en ny dag. Jag hoppas den blir bättre.

h1

Lycka

september 5, 2009

Igår fick jag blommor på mitt jobb för min insatsats som projektledare. Det betyder jättemycket eftersom projektlederiet är helt nytt för mig och jag behöver feedback i alla dess former för att jag ska veta att jag är på rätt väg.

Jag blev skitglad helt enkelt!

h1

Nu går det undan.

september 1, 2009

Idag fick jag tiden för samarbetssamtal hos familjerätten. Redan nästa vecka. Bra jag vill inte dra på detta. Samtidigt är jag rädd, för vad i helvete är jag dragit igång? Det kan bli något bra och det kan bli skit. Jag har ingen aning.

Det ända jag vet är att som jag och pappan har det nu i vår kommunikation kan vi inte längre ha det. DET är jag helt säker på.