h1

Möten som fattas

augusti 30, 2009

Mina barn bor 5 dagar av 14 hemma hos pappan, den nya och hennes 3 barn. Jag har träffat samtliga utom den nya (om man räknar bort den här gången).

Sjukligt.

Men mitt mantra går i huvudet. ”Så länge barnen mår bra. Så länge barnen mår bra. Så länge barnen mår bra.”

Att jag inte får träffa den nya, är min förlust, pappans förlust, hennes förlust. För jag är helt övertygad om att skulle vi träffas så skulle så mycket avdramatiseras, mot nu, då hela grejen blir så spänd. Men än så länge är det inte barnens förlust. Så mantrat tuggar på.

Annonser

4 kommentarer

  1. Mantran är räddningen många gånger… håll du fast vid ”så länge barnen mår bra”. Definitivt pappans förlust big time!


    • Jag kör det om och om igen. Hela tiden. Inte ge mig in i diskussioner eller annat bara för att ”jag har rätt”. Jag skiter i allt så länge barnen mår bra. Däremot om Storebror och Lillasyster skulle visa tecken på att allt inte står rätt till, då jävlar kommer jag inte ge mig någonstans.


  2. Visst är det deras förlust mer än din. Däremot blir det för varje vecka svårare för dem att anordna något, där ni inte ”bara råkar” träffas… så det lär nog dröja även efter de har förstått ”sitt eget bästa”…


  3. […] och mina små « Möten som fattas När bägaren rann över augusti 31, 2009 Jag har legat lågt länge då det gäller […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: