h1

Rent hyfs?

augusti 16, 2009

Pappan upphör aldrig att göra mig förvånad. Och det gör mig i sin tur förvånad att jag fortfarande går igång, att han fortfarande har sådan hållhakar på mig. Det är konstigt, men så är det.

Idag vid överlämningen av barnen hemma hos pappan: Storebror plingar på dörren. Ingen öppnar. Jag plingar också på dörren för att verkligen vara säker på att det inte är någon hemma, men nej ingen öppnar. Jag ringer till pappan och undrar vart han är, och han svarar jag är på väg, är där om någon minut. Och jag går igång. För hör det inte till vanlig hyfs att, om man är sen, så hör man av sig? Meddelar; ”Ledsen jag är sen, men jag kommer så fort jag kan.”

I min värld gör man det oavsett om man har barn som väntar vid dörren eller inte. I min värld så gör man det speciellt om man har barn som står och väntar vid dörren på att få träffa sin pappa som de inte har träffat på en vecka.

I pappans värld väljer han att skylla på mig. Säga att jag brukar ju alltid vara sen när jag lämnar (jag är max 5 minuter sen och kan lika gärna vara 5 minuter tidig). I pappans värld finns ingen ursäkt för att han är sen. I pappans värld finns ingen ånger för att han låter sina barn stå och vänta i trappen på att deras pappa ska komma hem.

Och jag blir som sagt förvånad, för vilken bild vill han förmedla om sig själv till sina barn?

Och samtidigt. Vilken bild vill jag förmedla till mina barn om mig själv när jag ringer till pappan och är arg för att han inte är på plats och dessutom inte hört av sig till mig. Framför barnen.

Fan, jag är inte så bra jag heller. Skit.

Annonser

2 kommentarer

  1. bra tänkt! även om du lackar ur så är det bättre att bita ihop och skapa ett dåligt minne mindre för de två.
    bra att du kom på det.

    och jag läste om din bilresa nu men kommenterar här:
    shit pommfritt det låter som nåt av STephen king. bra nerver har ni alla tre.
    =)

    startkablar. där fick man nåt att tänka på, nybliven tvåbarnsmor som man är.
    min mamma försökte övertala mig att det är lika jobbigt med ett barn som med två, då i min första chock över att vara gravid igen. såhär i efterhand kan jag ju konstatera att hon inte är att lita på när barnbarnsuget sätter in. det är INTE lika lätt med två som med ett barn, iallafall inte i åldrarna 2,5 och 5 månader. jzzz…


    • Jag måste verkligen tänka på hur jag lackar ur inför barnen, för visst är det ok att bli arg när någon gör fel även om det är deras pappa, men som sagt så måste jag tänka på ”hur:et”.

      Precis så var känslan, Stephen King, där när jag upptäckte att det var en obemannad bensinmack jag befann mig på. Oj vad nära det var att jag började storgråta och bara rusa in på restaurangen.

      Två barn är sjukt mycket jobbigare än ett. Herregud det går ju inte att jämföra! Fördelen kommer om några år (toklångt bort, jag vet…) då de, mellan syskonbråken, leker med varandra och du slipper då vara med och leka med bilar, dockor eller vad det nu ska lekas med 🙂



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: