h1

Äventyr på bilsemester

augusti 16, 2009

Jag och barnen har bilat ner till Skåne för att där besöka min pappa, hans fru och min lillebror. På vägen dit så stannade vi en natt i Gränna. Tältade. På lokala campingplatsen.

Tältet slogs upp precis invid lekplatsen. Foppatofflorna togs på. Hela familjen var nöjd.

Så sovdags. Barnen somnar lätt, men inte jag. För oj vad det blåste. Jag trodde på riktigt att alla tältlinor skulle gå av och att vi skulle flyga iväg hela högen, med foppatofflor, polkagrisar och allt.

Morgonen därpå vaknar jag med grus i ögonen, men ändå så nöjd, eftersom vi fortfarande var kvar på campingen. Så packas tält och barn in i bilen för att fortsätta vår resa mot Skåne och efterlängtade morfar.

Då startar inte bilen. Stendöd. På en camping 30 mil från hemma. 30 mil från borta. På något sätt har jag startkablar i bilen. Ingen aning om varför, har aldrig använt dem, vet inte ens hur man gör, så jag traskar iväg till en stadig familjefar och ber flickaktigt om hjälp. Bilen startar och vi är åter på väg.

Hur som helst, jag är ju trots allt ingenjör (även fast jag inte kan något om startkablar) så fattar jag att jag bör köra en stund för att ladda upp batteriet och efter ca 45 minuter så kör jag av mot en bensinmack, kombinerat med lunchrestaurang (ifall vi nu skulle bli stående så finns både hjälp plus mat). Jag parkerar, stänger av motorn, provar att starta igen. Stendöd. Och så tittar jag mig omkring. Obemannad bensinstation. Tårar tränger upp i ögonen, för vad tar jag mig till mitt ute i ödemarken, själv med två barn? Jag blinkar bestämt bort tårarna. Detta är inte tillfället att bryta ihop på.

Och det är då som det är bra att inte vara i en storstad, för på restaurangen var de mycket företagsamma. Hjälpte mig att starta bilen, lotsa mig vidare till en mack med personal där de lovade att hjälpa mig att byta mitt batteri. På macken fanns inte rätt typ av batteri, men personalen där ringde runt till verkstäder och kollade upp var det fanns rätt typ och där de kunde byta batteriet på stört.

5 timmar senare var vi åter på väg.

Och barnen. Fantastiska barn! Klagade inte under hela tiden. Fann sig i situationen. Var nöjda med att läsa Bamse och Kalle Anka på en bensinmack i timmar.

Annonser

2 kommentarer

  1. En absurd sida av vuxenlivet…Du skulle som kemi-ingenjör förklara elektrolysen nere på hur mycket den negativa vätejonkoncentrationen betyder för spänningen, men inte använda en startkabel… Jag tycker man hamnar i liknande situationer, där man är utslängd i en öken av vårt teknik-samhälle. senast när mitt bankkort slutade funka mitt ute på vischan…

    Skönt att det löste sig. Han en fin semester.. 🙂


    • Visst är det konstigt att jag inte fixar detta med kablarna, jag vet ju verkligen hur ett batteri är uppbyggt och fungerar, men på något sätt så tycker jag att det är lite läskigt med två bilbatterier som trots allt har mycket kraft i sig, och där vill jag helst inte göra fel. Typiskt tjejigt att inte lära sig också…:-)

      Utan bankkort kan inte varit lätt. Nu för tiden har man ju knappt några kontanter på sig längre.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: