h1

Hon e knäpp

juni 19, 2009

Fredagsmorgon. Midsommarafton. Överlämningmorgon av barn till pappan. Hemma hos dem. Jag bestämde själv att jag skulle gå dit, så att jag fick en chans att träffa henne.

Jag har hela tiden trott att det är pappan som bromsat att vi inte ska träffas och delvis är det nog så, men fan vet om inte hon har ett finger i spelet också. Och jag blir så förundrad för varför kan man inte bita ihop och träffa barnens mamma över en fika? Även fast det är jobbigt. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför HON inte har gått med på det.

I alla fall. När jag lämnar över barnen i hallen hos pappan, så kommer hon inte ens och hälsar. Men jag är envis så jag står kvar i hallen och väntar och tillslut så kommer hon ändå fram. Vi hälsar och jag passar såklart på att säga med ett leende (ingen fientlighet – jag kan vara trevlig): ”Äntligen, vad jag har velat träffa dig!” Hon blir ytterst obekväm, sneglar på pappan, och säger ”Jo, jag vet.”  Jag framför mitt budskap direkt till henne, att jag vill ta en fika och prata. Hon undrar varför. Varför??? Så jag förklarar att jag vill träffa henne för att bli en bättre mamma, för att jag blir stel som en pinne när Lillasyster berättar att hon målat hennes naglar (vilket hon ska få göra och det sa jag naturligtvis också). Att jag vill veta vem som är, och kommer att vara, en viktig del i barnens liv.

Hon tittar på mig och säger kort: ”Jag hör vad du säger och jag förstår, och jag säger ja, men nu (hon håller upp en stopphand mot mig) vill jag inte ta detta. Jag har haft en mycket dålig morgon.”

Så jag säger tack och hej. Lämnar barnen i getingboet.

Min första tanke är att hon är knäpp att pappan är de vettigare av de två. Herregud! Så pratar jag med tvillingmamman. Kloka tvillingmamman. Och jag får en annan inställning.

Inte döma för fort.

 

 

Annonser

14 kommentarer

  1. hahahaha du skriver så j-a roligt.
    gud så skruvat hahahaha…

    en scen för kvarteret skatan eller hjälp!…

    hehe. men vad bra du var som var tydlig och otroligt rak och vänlig. heja dig. fan vad bra. you rock!!!!!


    • Roligt att det var roligt! Och det var verkligen skruvat. 🙂


  2. och det där om att motivet är att bli en bättre mamma är otroligt diplomatiskt och klokt och sant förståss. heja dig, igen.


  3. […] haft det. Har de dansat små grodorna? Spelat fotboll? Blev det mycket surr i getingboet efter mitt lämnande  igår? Mår de […]


  4. […] Är det mest självklara konstigt? juni 21, 2009 Jag har tänkt många gånger på fredagens överlämning av barnen hos pappan. Och ju mer jag tänker desto konstigare tycker jag att det var. Vore det inte […]


  5. 😀 😀 😀 Lite dåraktigt är det, men samtidigt är du så oerhört konsekvent och framför allt modig. Barnen kommer ju mer och mer fatta vilken bra klippa till förälder du är. Nyfikenhet, ödmjukhet och ansvarskänsla blandat. Denna blandning gör allt ganska dråpligt..

    Jag börjar fatta varför du kan vara farlig att släppa in i det nya hemmet… Lycklig den man som får dig, korkad den som släpper dig…Det kanske är därför du inte är välkommen – Du är för bra!! Lycka till med stränderna..


    • Tack så mycket för de fina orden. Jag tar med mig dem på stranden… 🙂


  6. Herregud som jag har varit där. I dina skor alltså. Nu har jag inte hunnit läsa igenom allt, så jag vet inte om det var du som gick. I mitt fall var det jag. Men never the less så höll jag på att bli tokig när tonåringen, då 6 år, kom hem med allsköns alla möjliga frisyrer. Till skillnad mot dig så blev jag oerhört barnsklig och talade om för exmaken att han kunde be tjejen i fråga att gå och köpa en docka i stället och ge fan i mitt barn.

    Väry moget. Som tur var så blev hon min räddning. Dvs det var tack vare henne som jag sen fick en normal relation till exmaken. Som lovat att hata mig så länge han levde. Sen dog hon tyvärr i cancer. Och lämnade honom med deras gemensamma tvillingar på två år. Men det är en annan historia.


    • I mitt fall var det han som gick för att han träffade en annan. I mitt fall tror jag också att knäppa pappan är den som är sund av de två.

      Och ja, jag håller på att bli tokig när främst Lillasyster kommer hem i klänningar och tajts som jag aldrig skulle ha valt till henne. Men jag biter ihop. Finns bättre strider att ta 🙂

      Däremot kommer jag bli GALEN om hon klipper håret på mina barn. Det kan jag säga redan nu. Då får hon passa sig.


  7. […] stötesten som fortfarande finns kvar är att jag fortfarande inte träffat den nya (förutom midsommarafton). Känsligt ämne. Jag kräver. Hon vill inte. Pappan mellan. Svår ekvation att få […]


  8. […] Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne. […]


  9. […] att uppträda som normala människor gör. Det vill säga: hälsa. Jag kräver inte mer. Har slutat kräva för länge sedan, eftersom det inte ger […]


  10. ÅH DU ÄR UNDERBAR! ÅH VAD JAG ÖNSKAR ATT MINA BONUSARS MAMMA VAR SÅ! ÅH VARFÖR ÄR INTE DU HON?!

    haha förlåt, spontan reaktion, här hemma är det prick tvärt om… nu efter ett år har vi träffats fem minuter över en lämning woho! så det är framsteg på g och det glädjer mig enormt… 🙂 Vilken fin inställning du har hoppas du kan hålla kvar den!


    • Tack! Kämpa på från ditt håll. Jag tror att det bästa för barnen är när alla viktiga vuxna runt omkring kan kommunicera med varandra på vettigt sätt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: