h1

Meningen som fastnade

juni 7, 2009

Ensamheten är stor.

För länge, länge sedan, då pappan var otrogen för första gången så läste jag hans mail. Kvinnan som han då träffade hade varit skild i cirka ett år och hon skrev massor till honom men en mening har hållit sig fast i mig under alla dessa år:

”Inte förrän nu, då jag träffat dig, så förstår jag hur ensam jag varit.”

Då förstod jag inte vad hon menade. Men nu, flera år sedan jag såg mailet, så kan jag relatera till det hon skrev, för det går att vara ensam på många olika vis, men det finns en ensamhet som bara botas av tvåsamheten.

Därmed är det inte sagt att jag vill ha en man i mitt liv. Eller jo, det kanske jag vill, men jag vill inte kämpa för att få det. Jag orkar inte ragga på krogen, jag orkar inte ligga på och skriva mail hit och dit på shake my world (dejtingsida). Jag orkar inte vara drivande helt enkelt.

Är det för mycket begärt att han bara ska dyka upp på sin vita springare och vara helt perfekt?

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Nä, vet du vad. Det är verkligen inte för mkt begärt. Jag är väl ett levande exempel på det. Bara att springaren var en stor fågel av plåt.

    Jag hade bestämt mig för att bara göra min grej, det jag gillade, mådde bra av och behövde just då och under ett års tid skulle jag inte lägga någon kraft alls på att träffa en man. För jag hade insett att jag behövde ta hand om min egen ensamhet och att stå på egna ben, först. Sen kunde jag lägga fokus på att hitta mannen.

    Det behövdes bara några månader av mitt år och att jag bröt några barriärer så dök han upp i den där stora plåtfågeln och sa ”Hej, Tony”. Och sen fick jag kämpa ett tag för att inte släppa in honom innan jag insåg att det var kört 😉

    Gör det du behöver vännen, för att må bra, bli kvitt ensamheten med dig själv, bli hel och allt det där, så kommer du sen vara mottaglig för den rätta mannen för dig. Det är min tro i alla fall!

    Kramar


  2. Nej, det är knappast för mycket begärt….tänker jag som hoppas samma sak fast då att det är en perfekt prinsessa i en gyllene kalesch med fyrspann à la D’Aumont (fast ju äldre man blir desto mer bedagad prinsessa får man väl vara beredd på…. 😉 Men Peson. Du har nog helt rätt i att man kanske bara bör vända sig om och syssla med annat…….och så plötsligt…….
    …Ptroo!!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: