För mycket av det goda?
maj 4, 2009När kvällen kommer och barnen har somnat och jag får en liten stund för mig själv, så är tröttheten så brutal. Det är som om någon har slagit en klubba i huvudet på mig och slängt grus i ögonen. Det är först nu, över ett år sedan skilsmässan, som jag fattar att jag faktiskt blir helt slut av att vara ensamstående mamma.
Dagarna med barnen är så intensiva, där allt från lek och gos till matlagning och tvätt ska få rum på samma tid. Sen när de barnfria dagarna kommer då måste jag tokjobba. 12-timmarsdagar är inget ovanligt. Jag hittar ingen balans för hur i hela världen jag ska hitta tid för att återhämta mig.
Nu till helgen åker jag dessutom till New York. Jättekul! Men hur fan tänkte jag när jag bokade in den resan?
Jag och mina små 
Det kommer! Jag har kommit att tänka på alla duktiga ensamstående föräldrar (mest mammor – eller pappor med ”ny”) från min uppväxt. De (mammorna) både orkade vara gulliga mammor och verkade kunna lysa vad jag förstod av mammas, OCH pappas kommentarer. Du kommer snart upptäcka att du blivit en så’n du också. Som grabb var det dessutom alltid roligare att besöka dem än papporna med sina ”nyor”, eftersom stämningen var lättare. (Papporna var mer truliga och kaxiga sin nya vackra kvinna i tajt gräddfärgad byxdress av gabardin och locktång i mittbenad lugg) 😉
Ha det så kul i Nju-Jårk i stället. Det låter ju som en strålande idé och en bra vitaminspruta.
Det blir säkert en bra laddning av batterierna och få byta miljö och göra något för bara dig i några dagar.
NÅgot som får dig att orka mer ett tag efter.
Ha en fantastisk resa!!
låter som de andra sagt som en supertoppenfantastisk idé…
sov på planet och njut av miljöombytet!
roligt!!!
uppdateraa..
känn pressen. blogga ska inte vara roligt
Hahaha! Du får ge dig till tåls tills i kväll. Då ska jag blogga! Nu jobba 🙂
[…] Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av. […]