h1

Jag gör det själv

april 26, 2009

Lillasysters kalas idag. Släkt som kommer. Från bådas sidor. Men hon är inte här idag. Dyker upp först en timme innan kalaset börjar med pappan och Storebror.

Fan det ska inte vara så. Ett kalas ska förberedas när barnen är omkring och förväntansfullt suktar efter kakor och tårta. Jag vill se lyckan i hennes ögon när hon tittar sig i spegeln och strålar för att hon har den fina klänningen på sig.

Men nu är det inte så. Jag städar, bakar tårta, grinar, och tycker att livet är pest.

Jag gör det själv.

Annonser

4 kommentarer

  1. Att ha barnen där Absolut, självklart!
    Att släppa in ”den andre” Mnjeähh..Tror inte det!

    När min A. hade kalas senast (slutet januari -09) höll jag på att flyttpacka min del av radhuset jag och ex hade delat ett halvår tidigare. Dottern ville ha festen i det fd gemensamma hemmet för att festa ut huset en sista gång, och för att slippa välja mammas eller pappas eller stojig lokal.

    Att se hur den andra rotar mina grejer för att hjälpa till att förbereda kändes helt fel.

    Att förbereda med sitt barn hade räckt. Kanske bör man alltid ha kalaset där barnet för tillfället sover, för man ska ju även kunna duka av och ”festa bort resterna” med sina barn – det tillhör kalaset, och det kan bli jätteroligt (…utan den andra.)


    • Jag tycker som du att det helt klart är jobbigt att den andre är där. Absolut. Men samtidigt så tycker jag att födelsedagen är BARNETS dag. Både Lillasyster och Storebrors önskan är att fira med både mamma och pappa. Tillsammans. Som jag ser det så får jag (och pappan med för den delen) bita ihop och helt enkelt klara av att fira barnens födelsedagar. Det är det minsta vi kan ge dem tycker jag.

      Det kanske blir annorlunda när barnen är lika stora som din A, men just nu är det inget alternativ för mig att ha flera födelsedagar för barnen, där en sker hos mamma och en hos pappa. Kanske har jag helt fel. Att den spänning som uppstår är helt förödande för barnens lycka på sin egna dag. Jag vet inte.


  2. Jag var otydlig.

    Jag håller med om att barnen ska ha sitt därav en födelsedag, men att om A. bor hos mig vid kalasdagen, så är kalaset hos mig och jag får kalla in den ”catering” som behövs, vilket kan vara Jamie Oliver eller mitt ex. Sen en stund innan gästerna kommer, så kommer den andra föräldern, som också går en stund efter alla andra gått men innan jag och barnet börjat städa och ha kul med sån’t. Nästa år är det jag som kommer och går en stund före och efter gästerna och mitt ex står för roliga förberedelser.

    Du har helt rätt i att barnen är centrum, men man ska inte som förälder tvingas möta en förödmjukelse under barnens kalas av att var både arrangör och gäst, genom att se gäster, exet och barnen försvinna iväg ocg bli lämnad med disk doften av avslagen pepsi, sur grädde och confetti som fastnat i strumporna.


    • Aha! Då fattar jag. Det upplägget skulle passa mig bra också. Denna gång blev det inte så (pappan hade barnen, men vi var ändå hemma hos mig), men i framtiden – javisst.

      Sen tänker jag längre också. Förståss. På när Storebror fyller år i augusti. Då har den nya familjen bott ihop i 3 månader. Ska då pappans nya med barn komma? Avskyvärt för mig, men kanske superkonstigt för Storebror om hans nya syskon inte kan vara med. Fast detta behöver jag verkligen inte ta ställning till just nu och Storebror kommer naturligvis få vara med och säga sitt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: