Archive for april, 2009

h1

Tvära kast

april 30, 2009

Gårdagen var fyllt av hopp inför framtiden.

Idag mycket mer osäker. Frågor som ”Blir jag lurad igen?” finns i bakhuvudet som ett mantra.

h1

Med nya ögon

april 29, 2009

Helgens djupdykning har varit tung och påverkat mig mycket, så när pappans ingifta storasyster kontaktade mig och sa att hon gärna ville gå ut och ta ett glas vin med mig i går kväll tackade jag ja. Med tvekan. Tvekan för att hon kan snacka mycket, föra vidare, vrida och vända på orden där rätt saker kan bli fel och för att hon är på ”pappans sida”.

Samtidigt kunde mitt eget ego inte låta bli. Jag skulle kanske få information om pappan som jag vill ha. All denna information som jag saknat. Jag tänkte utnyttja situationen och hålla mig iskall genom hela kvällen för att kolla om hon viste något. Så mitt ego och jag gick dit med handväskan fylld med fula baktankar.

Men kvällen förde med sig något helt annat. Jag fick mycket information om pappan, där det visade sig att han är hårt ansatt från alla sina släktingar. Där hans mamma, pappa, storasyster och lillebror alla har ifrågasatt pappans val och deras brådskande ihopflytt. Kanske med rätta, men jag fick ändå en slags förståelse för att pappan inte har det så lätt just nu.

Insikten om att pappan har det tungt och säkerligen känner att det är han och den nya mot hela världen, tillsammans med att jag idag på morgonen fick ett mail innehållande all den information jag krävt på ett mycket bra sätt, har gjort att jag släppt på garden. För jag måste få till en bra dialog med pappan och även med den nya, där ingen av dem känner att jag är ett hot. På något sätt måste vi hitta en väg att samarbeta.

Herrejävlar det gäller ju våra barn!

h1

När ska jag fatta?

april 27, 2009

Idag är det lite bättre, men dagen har ändå kantats av rödsprängda ögon på jobbet. Men vännerna har funnits där idag. Sagt precis de rätta orden. Fått mig att andas lite luft ovanför ytan. I och för sig fått mig att fylla på mina tårkanaler till bristningsgränsen, för att jag är så lyckligt lottad som har fått tillgång till dessa fantastiska människor.

Pappan skickade också mail. Ett ångermail, innehållande mycket anklagande till mig. Så översättningsvis är det ett mail som säger ”förlåt-mig-för-allt-jag-gjort-så-tokigt- men-egentligen-är-det-ditt-fel-att-det-blivit-såhär”. Jag har sett dessa mail förut, gått på dem, skrivit långa svar och hoppats att han skulle förstå. Han har aldrig förstått. Kommer inte göra det nu heller. Ändå skickade jag ett långt svar tillbaka.

Jag ångrar mig redan. Jag borde inte svarat på mailet. Inte som som jag gjorde, med hopp om förståelse. Varför ger jag inte upp?

Samtidigt så biter sig tvivlet fast i mig. Är jag sådär kontrollerande som han tycker att jag är. Trodde han verkligen att han berättat för mig om datumet då de skulle flytta? Eller ljuger han som vanligt?

Jag känner mig så dum för att tvivlet finns i mig. Jag vet ju att han är en kategorisk lögnare. Har tydliga drag av narcissism, där han njuter av att ha makt över mig. Makt över informationen som han bestämmer ska portioneras ut till mig när han bestämmer sig för att det är lämpligt. Inte när barnen kräver det, utan när han bestämmer.

Så jävla dum känner jag mig.

h1

Om jag kunde backa tiden…

april 27, 2009

Ilskan idag fick mig att tappa fattningen big time. Jag tappade helt rim och reson om vad som är vettigt för barnen att usättas för. Jag brukar vara sansad. Idag var jag det inte.

Idag ringde jag upp pappan, mitt i ilskan, trots att jag viste att han var på väg hem från kalaset med en sjuk Lillasyster på armen och en Storebror vid sin sida. I telefonen skriker jag så högt vi minst två tillfällen att alla runt omkring pappan måste hört att jag var hysterisk. Inklusive sjuka Lillasyster. Inklusive Storebror som fick stå och vänta på att de skulle kunna gå vidare.

När jag efter kanske en kvart hör hur storebror säger ”Pappa jag vill verkligen gå hem nu. Jag börjar bli kissnödig.” sansar jag mig och vi lägger på. Det måste ha varit mycket obehagligt både för Lillasyster och för Storebror att höra på detta telefonsamtal.

Och jag skäms. Skäms så som jag aldrig har gjort förut.

Mina fina små älskade barn. Jag är så ledsen. Förlåt.

h1

Dyker utan luft

april 26, 2009

Jag borde gå och lägga mig, för att orka med en lång jobbdag i morgon. Men idag vågar jag inte. Rädd för att jag kommer att ligga där i sängen, vara trött, men inte kunna somna. Ligga och vrida och vända mig.

Det var längesedan jag kände på detta vis. Säkert över ett halvår sedan. Men dagens djupdykning gjorde att jag hamnade här igen. Fan. Jag behöver energi till annat. Nu vill jag bara skita i allt.

Och så vill jag ha hem barnen.

Jag får vänta till onsdag.

h1

Information. Överflödigt?

april 26, 2009

Dagens kalas slutade i katastrof.

När pappan berättade för alla att han flyttar ihop med sin nya om tre veckor. Jag var inte där just då han berättade så jag hörde inte det utan fick veta det av min mamma när alla gått.

Pappan i egen hög person har valt att inte berätta något för mig. Och man kan ju tycka att det berör barnen när de ska flytta in med pappans nya och hennes tre barn. Och berör det barnen borde det också vara något som jag ska bli informerad om. Pappan valde en annan väg.

Vad ska jag säga? Idag mår jag skit?

Någon annan gång berättar jag kanske hur arg jag blev. Någon annan gång kanske jag berättar om min uppgivenhet eftersom pappan aldrig kommer att bli bättre.

Någon annan gång.

h1

Jag gör det själv

april 26, 2009

Lillasysters kalas idag. Släkt som kommer. Från bådas sidor. Men hon är inte här idag. Dyker upp först en timme innan kalaset börjar med pappan och Storebror.

Fan det ska inte vara så. Ett kalas ska förberedas när barnen är omkring och förväntansfullt suktar efter kakor och tårta. Jag vill se lyckan i hennes ögon när hon tittar sig i spegeln och strålar för att hon har den fina klänningen på sig.

Men nu är det inte så. Jag städar, bakar tårta, grinar, och tycker att livet är pest.

Jag gör det själv.