Magplågor

Mitt i allt det roliga får jag magkatarr from hell. I en kombination med förstoppad mage. Inte att leka med vill jag lova. Ont som tusan har jag haft. Efter läkarbesök plus ett antal besök på apoteket, så är jag nu med på banan igen. Inte helt bra. Men på god väg.

Ingen. Karriär. I. Världen.

Igår tog jag ytterligare ett steg för att mitt stressiga liv ska vara mindre stressigt. Jag gick helt enkelt till företagsläkaren och berättade att jag känner av stress och visar symtom genom att jag är mycket trött, får högt stresspåslag även för små obetydliga saker, tappar hår i mängder och känner ofta ett tryck över bröstet och därmed tungandad.

Jag ville att han skulle kolla upp mig, att jag inte har någon annan sjukdom som ger dessa symtom så att jag kan utesluta den oron och därefter bara fokusera på att stressen ska minska.

Fantastisk är han, företagsläkaren. Förminskade inte min oro, lyssnade, bekräftade och satte direkt upp mig för provtagning, därefter gav han mig telefonnummer till företagets kurator och sa åt mig på skarpen att ringa till henne för att få några samtal.

Jag känner mig nöjd för att jag nu själv stoppar framfarten jag gått fram med tidigare. Just nu orkar jag inte jobba på topp. Ingen karriär i världen är värd att jag ska klappa igenom och därigenom inte kunna ta hand om mina barn.

Ingen. Karriär. I. Världen.

Trötthet som är brutal.

Sedan i fredagseftermiddag har jag varit fruktansvärt trött. Jag somnar till Bolibompa medan barnen glatt sitter vakna och tittar. Jag går och lägger mig tidig och sover som en stock. När barnen vaknar får de återigen titta på tv fram till 8.30 då jag makar mig upp och lagar frukost till oss alla. Sen får jag några normala timmar innan tröttheten återigen slår till och jag går som i en dvala och ser fram mot nästa Bolibompatid.

Jag hoppas så att detta är sviterna från att jag var sjuk i mitten av veckan. Jag hoppas att det går över snart för att vara så här trött funkar inte i min hektiska jobbvecka som väntar.

Hemma med tid för tankar.

Jag är som sagt sjuk, vilket innebär att jag också är själv. Ensam. Jag gillar inte att vara just ensam, får mig att känna lite panik och en rastlöshet som ökar ju längre dagen går.

Fast denna gång tar jag också tillvara på tiden genom att tänka;

U. Vad vill jag med honom? Tankar som; Skulle jag kunna ha honom som älskare ändå? Skulle det räcka för mig? Skulle jag klara av det? Och hur förklarar jag det för honom i så fall? Eller är det bara att jag försöker hålla kvar det som jag kanske kan få av honom och ge vika på min kravspec?

U har väckt saker i mig som legat slumrande under lång tid. Fysiskt. Det är som ett uppvaknande på mer en ett plan och jag känner starkt att jag inte vill tillbaka till det slumrande stadiet igen. Sen behöver det inte vara U som upprätthåller det fysiska, det kan vara någon annan. Men fan, hur. HUR?

Som en bubblare i hela historien dyker mitt i denna veva en kollega upp och tar kontakt. Lite oskyldigt flirtigt. Men dock flirtigt. Jag har just nu stort behov av att bli bekräftad så för mig är det spännande och jag hakar på. Jag förstår att han är ett substitut för U, att jag ska ha något annat att tänka på. Men gör det något att det är just så? Eller springer jag från det ena till det andra och missar vad livet vill säga mig? Och vad är mitt ansvar inför kollegan?

Sjukt i Solna

Idag är jag sjuk. Febersjuk. Det var längesedan jag låg uppkrupen i soffan med filt och raggsockor. Men idag är det tydligen dags för lite virus i min kropp. Synd är det om mig minsann. Mycket synd.

Mitt 2009.

Januari

Söndagar utan barnen är skit. Följer mig hela året.

Barnen introduceras för den nya. Från att ha väntat länge tills denna dag, går allt nu tokfort. För mig.

Jag går på min första dejt sedan skilsmässan. Det blev inget, men dejtandet var i alla fall igång.

Jag åker på en skidresa som bjuder på mer än jag någonsin väntat mig. Jag känner mig kvinnlig och sedd. Och vill ha mer.

Februari

Jag börjar förstå att jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid att ha barnen på halvtid. Men samtidigt förstår jag också att jag kan lära mig att leva på detta sätt. För att jag måste.

Det är ett år sedan pappan ville skiljas.

Mars

Jag erbjuds ett spännande projektledarjobb. Känner att karriären är på rätt väg, vilket gör mig lycklig.

Storebror och jag åker till Romme för att åka skidor. Lyckan är maximal. För oss båda.

Lillasyster, snart 3, går in i sin trotsigaste period någonsin. Utmanande. Det är tur att jag älskar henne så mycket, för hur hade det annars gått?

Jag känner att jag kommit långt i skilsmässolandet. Att jag inte har mer att skriva om i bloggvärlden i detta ämne. Jag avslutar bloggen Linda med M&m.

April

En ny konflikt med pappan blommar upp. Jag behöver en ventil. Jag och mina små startas. Bitterhet är ett ord som finns och känns i hela min kropp. Härjar fritt.

Maj

Jag är slutkörd. Mycket på jobbet. Det tuffa livet som ensamstående förälder tär. Jag snubblar nära gränsen för vad jag klarar av.

Jag fyller 37.

Sakta, sakta händer det saker i min och pappans relation. Bra saker.

Juni

För första gången någonsin är jag orolig för min egen hälsa. För att jag ska klappa igenom.

Pappan och den nya flyttar ihop, med alla fem barnen. Och jag får träffa henne.

Semestertiden för pappan och barnen. Jag har dem till låns under 48 timmar. Återlämningen är smärtsam. Som fan. Jag går sönder inuti.

Juli

Jag mår fortfarande skit. Jag håller mig över ytan med det är bara så att jag kan andas. Inget annat.

Semester. Äntligen semester. Med barnen. Jag återvänder så smått till livet.

Jag går på dejt. Jag ber till högre makter om att jag ska få hångla. Och blir bönhörd.

Augusti

Storebror börjar i skolan. Lillasyster sväljer en magnet.

Konflikt med pappan. Big Time. Samarbetssamtal hos familjerätten inleds.

September

Jag fattade det inte där och då, att sammarbetssamtalen hade betydligt större betydelse för pappans och min relation. Nu förstår jag.

Oktober

Jobbtempot är fruktansvärt högt. Men jag njuter av varje sekund. På jobbet lever jag.

Jag drar till Turkiet för att leva äkta charterliv under en vecka.

November

Pappan mår skit. Storebror börjar kissa i sängen. Nu gäller det att börja snacka med varandra. Pappan och jag. Och det gör vi. Vi är på rätt väg!

Jag önskar mig lite pirr i magen och får hjälp från oväntat håll.

Storebror börjar prata om skilsmässan. Det är jobbigt men bra. Pappans och min nya öppenhet ger resultat.

December

Jag går på dejt. Och tycker att det är trevligt.

Lillasyster är helt utan förvarning ut ur sin treårstrots. Fantastiskt!

Storebror ger mig en julklapp jag aldrig kommer att glömma. Presenten är som en titt rakt in i hans hjärta.

Jag går på dejt nummer två, tre och fyra. Jag avslutar året med att vara förälskad.

Lite lättsammare.

Idag är jag sjuk. Trist, men livet liksom.

Planen för idag har varit att läsa, vila i sängen, läsa lite till, dricka te och kaffe. Halvsvårt visade det sig, jag inte dryckintaget då, men allt det andra. För grannen bestämde sig för att idag är en jättebra dag på att ta upp ett gigantiskt hål i sin bärande tegelvägg, vilket innebär kontinuerligt borrande, sågande och hamrande.

Morr.

Optimist i alla fall

Jag är sjuk. Feber,hosta och ont i halsen. Misstänkt likt grissjukan som härjar runt nu. Ja, ja lika bra att få den nu när det fortfarande finns lediga platser på sjukan…

Ps. När jag blir bättre kommer det inlägg om hur det var på familjerätten.

Grisaktigt

Halsont, ont i kroppen, varit i NY. Fast utan feber.

Googlar som attan – blir lite lugnare. Influensan följs alltid av hög feber… Ok. Jag behöver inte vara orolig så länge jag har normala 37.

Pust!